Rättvisa för Chef A
Ibland vet om jag om saker på jobbet som bara ett fåtal personer vet om eller ingen alls. Ibland är det helt OK, men ibland känns det moraliskt fel. Jag har alltid blivit betraktad som en rättvis person och det är något jag ser på som viktigt. Det ska vara rättvist oavsett vem man är, vart man kommer ifrån, vilken position i företaget man har osv. Självklart är jag inte naiv, jag vet att det inte alltid är möjligt att det ska vara rättvist för alla, men samtidigt är det ofta svårt för den som känner sig drabbad av orättvisor att se saker objektiv och ur ett motsatt perspektiv. Nåväl, en diskussion om vad som är rättvist är inte dagens ämne och ett ämne som skulle kunna fylla en helt egen blogg för den delen.
Jag har två chefer över mig, en som jag arbetar direkt mot (vi kallar denne chef A) och en som tar beslut om min tjänst utan att någonsin behöva vara i kontakt med mig (som vi kallar chef B). Under två veckor har jag haft vetskapen om en ändring i min tjänst som Chef B har gjort, men som Chef A inte vet om. För min del spelar ändringen inte någon större roll, men för Chef A spelar det en stor roll. Dilemat jag har just nu är att jag får inte plus att det inte är min uppgift att berätta för chef A om Chef B:s beslut. Komplikationen är att ändringen är något som påverkar Chef A:s arbete mycket mer än mitt… Här kommer jag nu till mitt tidigare uttalande om rättvisa. Jag anser det orättvist av Chef B att inte berätta för Chef A om ändringen eftersom det har stor påverkan över hennes arbete och samtidigt är det orättvist mot mig som hamnar i kläm och måste låtsats som ingenting. Jag kanske ska påpeka om att det inte handlar om uppsägning eller nått större, utan helt enkelt om respekt för andras tid och arbete. När Chef A kommer att få reda på denna ändring har hon redan hunnit göra en större planering för våren med mig utan att ta hänsyn till denna ändring. Det innebär att hon måste lägga ner ytterligare tid på att göra ändringar och uppdateringar. Onödigt för en redan hårt belastad person tycker jag.
Idag pratade Chef A om att skriva upp mig på en veckas lång kurs. Problemet är då att jag vet att jag inte kommer gå på denna kursen eftersom jag vet att jag kommer vara upptagen med andra uppgifter under den perioden, men Chef A vet inte det, och så tillbaka till att jag får inte säga något. Utöver denna vad jag anser vara orättvisa mot Chef A står och det personliga perspektivet. Jag mår såklart dåligt av att inte kunna berätta och har känslan av att jag går bakom ryggen på Chef A, mot min vilja. En mycket bisarr situation.
